TIDIGARE UTSTÄLLNINGAR

Grafik utställning i samarbete med Ateljé Larsen
Vernissage lördagen den 30 september

Hos oss på Galleri Sander visas utställningar hela helgen.
Det är fri entré till utställningarna.
Vi har extra öppet under helgen.
Billy Lindqvist – ”Naturligt”
Birgitta Nilsson – ”STREET”    
Niklas Storm – ”Skogsbad i skymninglandet”
Dessa tre hänger till den 28 oktober
Lena Källberg & Malin Gezelius – ”Våtmarker”
– hänger till den 22 oktober

SPEGLA 2023, tre dagar i Norrköping som handlar om bild och fotografi med intressanta föreläsningar, utställningar och workshops.
Den berättande bilden står i fokus men också fotografens vardag – oavsett om du är yrkesfotograf eller entusiast.

Vinyltempera målningar
Vernissage lördagen den 28/10 kl 11.30 -15.00

”Mellan skog och sjö”

Skulpturer i keramik.

Vernissage lördagen 10 Februari 11.30-15.00

Jeanette ställer ut på vårt nedre plan i glasrummet.

Såhär säger Jeanette om sin utställning:

”Well you know I think I’m a gonna live
Gotta lotta love left in me to give
So I want to be free
I released my heart my soul and my mind and I’m a feelin’ fine.

Denna text kommer från låten I wanna be free inspelad 2021 med Loretta Lynn 89 år gammal. Hon dog året efter.
Vivienne Westwood som var drivande i punkrörelsen gick nyligen bort 81 år gammal.
Helen Mirren dök i våras upp på Filmfestivalen i Cannes med blått hår som matchade galaklänningen.

När man tänker på tanter känner man doften av bullbak och hör dragspelsmusik av Calle Jularbo. Drömmer vi om Elin?
En tant, söt som socker strut, som ska vara självuppoffrande, ödmjuk, vän, trevlig och sätta familjen först.
Men många av de kvinnor som nu närmar sig tantstadiet i livet har varit mods, punkare eller gillat rock’n’roll.

Leran är ett material som inbjuder till lek, med form, med rumslighet och anatomi.
Jag älskar att fånga olika miner och ansiktsuttryck.
Att plocka fram det arga, det uppstudsiga, de lite fula känslorna, allt detta med en gnutta humor.
Porslinet kan bidra med en glasartad yta, lite som gammal tunn hud som nästan kan se genomskinlig ut.
Jag vill med mina keramiska skulpturer hylla rebellen, den aviga, den sexuellt utlevande, den
gränslösa, den tjuriga och den sliriga damen på kvarterskrogen.”

Grafik och cyantopi

Vernissage 10 Februari 11.30 -15.00

Jenny Olsson ställer ut på vårt nedre plan i det mellersta utställningsrummet.

Här berättar hon om sin utställning:

”Förklarade lätta materia, rytmens blommande skum, svävande, svindlande drömmars dröm”

(Karin Boye ur diktsamlingen ”För trädets skull”, 1935)

Den här utställningen handlar om skogen. Om träden, vattnet och min relation till landskapet.
Sara Lidman beskriver i sina böcker landskap som jag känner igen från Västerbottens inland. Hon kallar dem obygder, jag kallar dem utmarker. Sara skriver om landskap som präglas av människorna som lever i det och hur människorna är tvingade att lyssna på sin omgivning.
Regnspiran, är ett västerbottniskt namn för Tornsvala, och Lidman beskriver hur dess skrik bär bud om stora skeenden i livet, men om detta vågar man inte tala. Man säger bara att den bådar regn.

För mig är landskapen en minnesdagbok från platser som jag färdats genom eller förbi.

Det handlar också om filosofi och mystik.

Jag inspireras av tankar av den franske filosofen Gaston Bachelard. I hans täta och rika böcker om de fyra elementen finns en stark naturkänsla närvarande i hans studier av materiens poetik. Hans esoteriska teorier inkluderar oväntade kopplingar mellan natur och människa, vetenskap, poesi och vikten av att drömma.

Det har bland annat resulterat i arbeten med element som trä, sten, vind, måne och andra naturfenomen. Elementen gestaltas med form och färg som får spegla olika meningar kring begreppen, men även projiceras med känslor och poesi.

En annan titel är lånad ur diktsamlingen ”för trädets skull” av Karin Boye; ”Du är fröet och jag din mull”. Här får elementet jord får vara mer mångbottnat och fruktbart.

Andra verk som jag arbetar med är avtryck av funna föremål och speglingar. Genom att samla saker, ljud, förnimmelser eller minnen utforskar jag platser och försöker hitta en identitet eller essens.

Metoden jag oftast använder är grafiska tekniker. Det är centralt för tillblivelsen av verken och får sitt unika uttryck bara genom den teknik som använts för att skapa det. För mig måste metoden ha en funktion och inte vara en kopia av sig själv. Grafikens metoder, tekniken och trögheten i materialen och det unika uttrycket, överensstämmer med det jag vill förmedla och processerna blir en del av min tankerytm.

Att arbeta med grafik är att arbeta med processer som innebär kontraster, upplösning och förening, högt tryck och kemiska processer. Jag låter detta påverka och vara meningsfullt i mitt sätt att tänka på mitt arbete. Min bilder och installationer speglar ofta de material jag arbetar med; metall, papper, syra och ljus.

Collage, målningar och grafik
Vernissage lördagen den 6/4  klockan  11.30 -15.00

Såhär säger Karin om sitt konstnärs skap:

Jag går ut genom dörren och genast fängslas jag av vad som händer där ute. Titta där kommer ett gäng förskolebarn på rad. Varför går de så snällt på rad? Går vi på rad genom hela livet, anpassar oss?

Väl i ateljén sätter jag mig skissar på en ny collografiplåt. Väljer en kartong i lagom storlek som jag tecknar motivet på ” Barn på rad” sedan skär jag bort den blanka delen av kartongen på de partier där jag vill ha mycket svärta o ristar linjerna med ett torrnåls verktyg. När jag känner mig nöjd färgar jag in kartongen genom att trycka ner färg i djupet och därefter torka bort överflödig färg från de andra delarna av kartongen. Lägger den i pressen med ett fuktigt papper ovanpå och vevar den genom pressen med högt tryck. Fortsätter bygga bilden genom att göra nya kartongplåtar för de övriga färgerna och låter sedan samma papper gå genom pressen igen till jag nått önskat resultat.

Jag använder ofta kameran för att fånga leken, rörelserna i det jag ser och hjälp för minnet när jag jobbar i ateljén.

När barnbarnet drar ner pappas keps över sitt huvud och famlar runt i mörkret slår det mig att precis så där ”famlande ”har jag känt mig många gånger.

Dom olika grafiska teknikerna ger mig möjlighet att variera uttrycket. Överför jag till exempel ett foto till en fotopolymerplåt kan jag belysa den lite för länge så att det fotografiska uttrycket försvinner. Det tar då längre tid att läsa av bilden och öppnar för friare tolkningar.

När jag går rakt ut i trädgården från min ateljé på landet så lever växterna i mina rabatter farligt, det finns mycket som kan pressas in direkt i plåten eller bli föremål för närmare studier.

På mina promenader ser jag hur skogarna skövlas av både skogsbolag och skadeinsekter. Skogsbolagen kan jag inte komma åt men hitta barkborrarna kanske är möjligt? Överväger att ta med några och pressa in direkt i en plåt men sansar mig och fotograferar istället den ödelagda skogen och barkborrarna för närmare studier i ateljén där jag bearbetar dagens promenad

Att rensa lådorna med gamla tryck väcker gamla minnen till liv, men väljer att klippa och riva från dom för att skapa nya. Med delarna som underlag växer mina collagebilder fram.

Ibland tar jag fram penslarna och oljefärgen för att kunna sträcka ut mig på en större canvasyta motivkretsen oftast densamma men processen snabbare och mer fysisk. Härligt.