UTSTÄLLNINGAR/NYHETER

Två konstnärskap i tiden visar målningar, grafik och teckning.

På hela vårt övre plan (förutom design gången) kommer konstnärsparet hänga sin stora utställning med en blandning av
äldre verk från flera decennier av skapande till nya målningar och helt ny tryckta grafiska verk.

Anne-Lie Larsson Ljung målar stort och tecknar stort i kol, i grafiken är det mest fp gravyrer och torrnål som hon skapar.
För tillfället är det mycket växter och blommor som förekommer i hennes konst.

Vid sidan av konsten så är Anne-Lie ordförande i Grafiska sällskapet.

Bo ljung tilldelades i augusti Region Västmanlands Kulturstipendium
”för hans livliga utställningsaktivitet i regionen och för hans långa arbete & engagemang i ungdomars konstnärliga bildning och personliga utveckling.”

Bo målar stort och smått, i grafikens värld är det mest träsnitt som förekommer men även en och annan torrnål.

Under bilderna så kan ni läsa mer om vad de själva tänker inför utställningen.

Anne-Lie Larsson Ljung

”Smärtfyllt och motsägelsefullt är att hitta kombinationen mellan materialet som massa, dess
möjligheter och bilden som symbol för något mer andligt.
Jag letar i olika landskap. Gör noteringar/skisser.
Utomhuslandskapet är min scen. Seendet och studiet är viktigt.
Jag försöker i min process nå bortom det synliga/konventionen., försöka gestalta något
poetiskt innerligt.
Tar hjälp av konsthistorien, filosofin, musiken och alla sinnena.
Svärtan i kolet, kritan och det dammiga lockar mig. Jag rör mig annars mellan tekniker som
torrnålsgravyr och tempera.
Jag har alltid en övergripande idé/tanke som blir en ledstjärna att följa i det lustfyllda
famlandet med materialet och kampen att erövra tekniken.
På utställningen kommer det att finnas både stora naturscenerier och delar av naturens
växter liksom huvudpersoner”

Bo Ljung

”Min konst är en gestaltning av livet som levs här och nu men är samtidigt jordat i konsthistorien på
ett eller annat sätt. Under senaste tiden har jag tittat på de flamländska ”worldlandscapes” från
1500-talet, som visade upp den oändliga och fortfarande outforskade världen, ”terra incognita”,
alltså det tidigaste landskapsmåleriet i den den västerländska konsten. Men jag blir också berörd av
moderna surrealistiska gestaltningar av jorden som man hittar i tv-serien ”Stranger things”. Mina
senaste landskapsbilder, Panorama över en tid, Terra incognita och Röda skyar över paradiset kan
fungera som en gestaltning av måleriets egen provins, men också eventuellt som en påminnelse om
naturen som en modern förlust.

Trots att jag ofta beskriver mitt konstnärliga arbete som visuella dagboksanteckningar så är det ändå
viktigt att skilja på mig som privatperson och bilden i sig. Verken har sitt ursprung i mitt liv och vad
som kommer i min väg, men de är ändå ingen spegling av mig som person. De är något större än
mig själv och jag möter dem som ”något annat” och som något oförutsägbart.
Ofta framträder bilderna som ett visuellt myller men är samtidigt paradoxalt nog stillsamt
meditativa och inbjudande för betraktaren att utforska och vandra runt i. En del verk är som ett slags
naturens teater och andra är mer komplexa och mystiskt rumsliga”

Fler bilder från utställningen:

Vernissage lördagen 25/1 11.30 – 15.00

Ilkka:

”Inför öppnandet av NP33 2012 frågade Joakim Sander oss om vi ville göra invigningsutställningen i den Stora hallen.
Vi tackade naturligtvis ja. Det blev starten till ett mångårigt samarbete.
Det är alltid lika inspirerande och glädjande att ställa ut hos Joakim.”

Nu är konstnärsparet tillbaka och ställer ut ihop hos oss!
De kommer visa målningar och skulpturer på vårt entréplan.

Kerstin berättar:

”Uppväxten vid sjön Siljan med vita vinterisar och vida vatten lärde mig tidigt att se och upp- fatta kraften i det avskalade.
När jag för 30-år sedan lämnade det föreställande måleriet för non-figurativt skapande upplevde jag befrielse.
Jag hade hittat hem!
I slutet av 90-talet lärde jag känna Monica Urwitz (Galleri Konstruktiv Tendens, Stockholm).
Vi fick ett fint samarbete som också resulterade i utställningar i Tyskland och Holland under ett antal år.
Vid sidan av min utställningsverksamhet har jag utfört gestalningsuppdrag åt bl.a AB BoTrygg Fastigheter, Region Dalarna (Avesta Sjukhus och Ludvika Sjukhus) och Svenska Kyrkan.”

Ilkka berättar:

”I mitten av 80-talet transformerades mitt måleri från det föreställande till det icke föreställande.
Det blev bara så.
Långsamt blev motiven mer och mer förenklade för att till slut bestå av bara färg och form.
Sedan dess har jag arbetat med det non-figurativa.
Genom åren har jag ägnat mig åt måleri, grafik och skulptur.
Det har bl. a resulterat i en rad gestaltningsuppdrag.
Teman till dessa uppdrag har oftast kommit genom resor och ateljévistelser utomlands.
Med tiden har det blivit en mängd separat- och samlingsutställningar i Sverige men också i Norden och i Europa.
Det är alltid lika roligt att tänka på att konsten har tagit mig till vitt skilda och inspirerande platser i världen.”

Vernissage lördagen 8/2 11.30 – 15.00

Stor utställning med James målningar på övre plan.

James Bates

”Skipping Stones”

Till minne av min bror John Bates.

”Jag kastade också macka som ung.
Jag minns hur de snabba stenarna gäckade gravitationen på vattenytan för några glädjefyllda sekunder innan de försvann för alltid; aldrig kom de fram till horisonten – deras slutmål i mina förhoppningar som alltid blev en uppskjuten klimax.
Är det inte det vi gör när vi vågar oss ut på en ny målning fast bara på en mycket större tidsskala? –utan att veta var horisonten finns.
Det enda vi verkligen vet är att var den än befinner sig eller om den överhuvudtaget finns så skulle allting rasa om vi någon gång kom fram.

Därför har sökandet efter nästa kast redan börjat mot den avlägsna plats som ligger i de oändligt stora kaotiska massorna av sammanvävda, uppfläkta färgformer, eller är det ens riktig färg?
Kanske någon primal materia? Hur som helst stannar vi upp i våra fotspår.
Det landskap vi betraktar hotar att ruttna under våra fötter och vi rasar ner i vad vi trampat i – skit eller guld – eller en träskliknande malström, magisk eller hotande.
Detta tack vare James Bates.
Inte för de svag hjärtade i deras eviga sökande efter snabbt försvinnande trender.

Denna konst sliter oss från våra borgliga referenspunkter och fördärvar våra pretentioner.
I stället blir vi presenterade en nutid utan några fantasier – ingen bullshit – inget oneiriskt.
Här får vi det väsentliga insvept i nuet.

Detta är James Bates i hans belägrade predikstol som jäktar oss att vara närvarande när han brottas med de intetsägande tomma dukarna och förvandlar dem till kraftiga exponentiella explosioner av den ultimata mänskligheten, den äkta mänskligheten – Fury, Folly and Fecundity, vrede, dårskap och fruktsamhet.”

Översättning av Roger Billingham

David Olivant MA RCA
Founder and President of Strata Gallery, Santa Fe, New Mexico.
Professor Emeritus of California State University-Stanislaus.
Contributer to Art Ltd, Art Critical and Square Cylider.

Vernissage lördagen 15/3  11.30 – 15.00

Gunnar Lindqvist fil dr, fd länsmuseichef

Utdrag ur texten i boken om Arne Fälth

Arne Fälth

Den intellektuelle visionären

I det småskaliga landskapet i södra Östergötland reser sig ett märkligt torn med en lökkupol över gårdsträden på den lilla gården Ängdalen. En första blick för tanken till ett kyrktorn i Europas nordöstra länder, men vid närmare eftertanke så begriper man att det rör sig om en solitär. Tornet är byggt av en visionär som ett synligt tecken för frihet. Odalmannen på den egna gården målade tornet med sina astrologiska färger och avslu­tade det i det översta rummet med en mandala, en symbol för helheten. På gården bor konstnären Arne Fälth. Det är han som strävar efter helheten i sin konst och i sitt liv. Själv säger han, att det han gör är hans egen verklighet. Så tornet är inte bara en dekora­tion på gården utan en del i den värld, i vilken Arne Fälth lever. Därför har han byggt sitt torn förstärkt med stål för att det skall kunna stå i tusen år.

Arne Fälths konst är sprungen ur ett tillstånd mellan medvetande och dröm och har många motsvarigheter i 1900-talskonsten. När Wassily Kandinsky 1910 målade de första abstrakta bilderna säger han som kommentar: ”Alla former som jag någonsin behövde kom självmant, de framträdde färdiga framför mina ögon och jag behövde bara kopiera dem eller dök de upp under arbetets gång, ofta till min egen förvåning.”

Arne Fälth har med sina träskulpturer befäst en plats i den offentliga konsten genom att dessa skulpturer köpts in till sjukhus, skolor och andra byggnader, där mängder med människor passerar. Det är tunga djurgestalter, arbetshästar, tjurar, som representerar naturens inneboende styrka och därmed också myten om sagodjuren, om urkon och den gåtfulla skapelsen. Hans sätt att skulptera i trä ger både en ytlig verklighetsbild och en expressionistisk kraft, som tangerar det mytiska. Det uppstår möjligheter att ge skulptu­rerna vitt skilda tolkningar.

Hans djurskulpturer med kärlekspar ger däremot inte plats för olika tolkningar. Där är naturkraften så våldsam och så intensiv att men måste söka konstnärliga förebilder så långt bort som i den minoiska kulturen i den grekiska sagovärlden. Det karakteristiska för Fälths skulpturer är att han frigör dem ur träblocket precis som en marmorskulptör hugger fram figuren ur stenen.

Arne Fälth har en förkärlek att skulptera eller tälja kvinnokroppar. Yppiga, svällande, sensuella med en fast förankring i jordens fruktbarhet och lantlivets vedermödor. De kan liknas med barockens keruber i altaruppsatser i svenska sockenkyrkor, skapade av självlärda konstnärer i bygden. I dessa kvinnogestalter finns en koppling till den gamla folkkonsten liksom till en av Arne Fälths idoler, Bror Hjorth, som ju också inspirerades av denna kyrkornas folkkonst.

I många av dessa ”täta” verk går tankarna också till den engelske skulptören Henry Moores kroppstunga gestalter. Det är inget förvånande. Fälth kan sin konsthistoria och öser ur den som ur en källa med friskt källvatten, men han ingjuter i sina verk den blandning av ursprunglighet som hans mentala tillstånd kräver. Men för Arne Fälth rör det sig i första hand om skulpturer och först i andra hand om ett verkligt djur. Det rör sig om en kognitiv process. Han vet redan i förväg hur volymen och rörelsen skall vara. Hans filosofi grundar sig inte minst på filosofen Carl G Jungs teorier om det kollektivt

omedvetna och om arketyper, som är gemensamma för alla människor på hela jorden. Arne Fälth kallar det för den femte dimensionen, som för honom sammanfattar en kontakt med något som är en vilja att förstå en större verklighet.

I Arne Fälths teckningar blir det expressionistiska draget framträdande. De är våldsamma, rörelserika, fyllda med sexualitet, aggression, andlighet och livskraft. Hans figurer är hoprullade, sammantryckta och lika täta som hans kvinnoskulpturer, men alltid mitt inne i en våldsam rörelse som om det vore ett förbiilande ögonblick. De kan ses som molnformationer som ständigt förändras men bibehåller kvinnokroppens former i olika faser. Med färgen skapar han mörka eller ljusa målningar, hotande eller fyllda av livsglädje.

Akvarellerna är ofta tvåfiguriga, ett samspel mellan två parter och ibland ett mytiskt djur eller en svårbeskriven andevarelse. Dramatiken förhöjs med kraftigt orange som om det vore eld eller svalt skärt med kontemplativ verkan. Det är ett expressionistiskt formspråk som vilar på modernismens pionjärer som Picasso och Miro men också på Hans Arp. Men i grund och botten är det Arne Fälths dagboksmålningar och uttryck för hans mentala språk.

Vernissage lördagen 15/3  11.30 – 15.00

Teckningar, målningar och objekt.

Mer information kommer senare.

Ceci n’est pas une pipe – Antonio Sognasoldi

Vernissage lördagen 26/4  11.30 – 15.00

Screentryck på emalj.

Ulrika ställer ut på entréplan.

Mer information kommer senare.

Kontur – Ulrika Thorén

Vernissage lördagen 26/4 11.30 – 15.00

Målningar och grafik.

Annette ställer ut på entréplan.

Mer information kommer senare.

Våtmark – Annette Hammarén

Vernissage lördagen 10/5 11.30 – 15.00

Det har blivit lite av en tradition att Distanslinjen Konstlab på Lunnevad Folkhögskola avslutar vårsäsongen hos oss och
iår är inget undantag!

Cirka 15 konstnärer visar måleri, skulptur och foto.

Glimpses – Jahnavi Wallin